Tjatiga skallar

I min bästa gamla fåtölj, fulsnygg som få ligger min alldeles egna döskallesjal. Många skallar blev det på den då den är virkad i ett mycket tunnare (bomulls)garn än de andra döskallesjalarna jag gjort. Mönstret hittas som vanligt HÄR!
Det var någon som berättade om en kvinna som aldrig gjorde samma sak två gånger (när det gäller handarbete alltså!) Hade hon gjort en grej efter ett mönster så var det liksom klart, då var det inte roligt att göra samma en gång till. Sån är inte jag! När jag gjort en grej som blev bra kan jag knappt vänta tills jag får göra den en gång till, i en annan färg eller så. Därav blir det ju aningens tjatigt här på bloggen förståss, när samma grej kommer upp i en mängd variationer...men sån är jag :)

Fåtöljen (för att hoppa tillbaka till den) ärvde med ett hus vi köpte. Vi har faktiskt en hel del såna möbler, som vi ärvt med hus vi köpt. Det blir lite roligt, som om de har en egen historia och att de valde oss istället för tvärt om. Och just denna fåtölj är inte bara en fåtölj ska ni veta! Den går även att bädda ut till en säng! Jag bara älskar den...lite sliten, ruggig och klumpig, men skön!

Fredag idag. Har varit och tränat, ätit lite frukost och nu tror jag bestämt att en kaffe med virknål står på agendan...i fåtöljen kanhända...:)

Spygröna skallar och fotboll

Nu är den här...den magiskt ljusaste av tider. Just på en midsommarafton för 27 år sen kom hon vår sötaste stordotra, en alldeles underbar liten "olycka".
Såklart måste hon också, precis som lilldotra, ha en alldeles egen dödskallesjal i födelsedagspresent! En "spygrön" som lilldotra så fint uttryckte det.

 Mönstret kommer HÄRIFRÅN om du också får en alldeles väldig lust att göra dig en alldeles egen sjal.

 Stordotras födelsedag firades hemma hos oss då stordotra med sambo var mitt i ett flyttkaos då. Sonen och stordotras sambo passade på att lira lite födelsedagsfotboll med småkusinerna :)

 Midsommarafton avlöpte med både strålande sol med brygghäng och hällande regn framåt kvällen...men vad gör väl lite regn när man sitter på goda vänners altan?! Någon av kvällarna runt midsommar visade sig dock från en särdeles vacker sida...en rosaaktig sida.

En del av livet...

Idag var det student här i stan. Vår "lilleman" tog studenten för två år sen och vi hade ingen att gratulera iår men det är lite roligt att se dem åka genom stan ändå. Jag och lilldotra hade fixat bord med bästa utsikt på en pizzeria så där åt vi och tittade på de glada studenternas framfart genom stan. Vädret var väl inte det allra bästa men det var iallafall uppehåll just då.

Igår hade jag besök av mitt arbetslag från jobbet...kul! God mat hade de med och många goda skratt. Det fick mig att längta efter att få dela jobbvardagen med dem igen...när jag piggat på mig en liten aning.
Just nu sitter jag annars här i väntans tider...på att badtunnan ska bli varm :) sen ska herrPersson och jag äta ljuvliga rester som ljuvliga kollegor lämnade kvar åt oss igår. Bra start på helgen :)
Dra på trissor, nu tittade solen fram också!

Rosa rutor på armen

Hoppsan vi är visst redan en bra bit in i juni...det fina vädret har gjort hoppet mellan inläggen lååångt. Ljuvligt väder med mycket brygghäng, båtturer, grillat och såna trevligheter har duggat tätt istället.

 Jag håller på med två hemligheter  virkväg...mer om dem senare. Men som vanligt har jag aningens svårt att bara hålla mig till en sak så mitt i har jag till exempel gjort ett armband. Har länge tänkt prova detta rutmönster. Du kan hitta det HÄR om du också vill prova. Blir sugen att göra en filt med dessa rutor...men kanske inte just nu ;)

Garnet jag använt är gammalt arvegods...det är nåt visst att göra nåt av sånt ;) nördelinörd...jag vet!

Två av våra tre gullungar har varit med sambos och kompisar och paddlat Järleån i två nätter och vad hände då?! Jo herrPersson och jag blev vakt åt fyra katter och tre hästar...jag är rädd för hästar :) Men vi fick bara morgonpasset på hästarna så det var mat och hö och sen få ut dem i hagen. Vi klarade det! Men de stackars hästarna fick inget gos av oss så de är nog lite gossugna nu när sonen och sambo återvänt till dem...tänk vad man får vara med om när man har barn, en får aldrig bli rådlös!