Lyckan uppackad och här är jag

Från och med nu kommer mina blogginlägg även att delas på Lindeportalen. Därför tänkte jag att en liten presentation av mig, Fru Persson, kunde kanske vara på sin plats...   

Jaha...jag har då ett förnamn också, Maria heter jag, bott i Lindesberg sen jag var 18 år och flyttade ihop med mannen. Nu var ju det ett antal år sen, är numera 54 år, fru, mamma, svärmor och mormor och farmor till sex (!) barnbarn. I åldersordning: Lilla Y, Lilla B, Lilla S, Lilla R, Lilla K och Lilla G.

Jag har alltid haft ett stort behov och intresse av att hålla på med kreativa saker, jag har målat, stickat, virkat, musicerat och pysslat i allmänhet, och mitt nyaste intresse är...keramik.

Jag är även utbildad förskollärare och specialpedagog men fibromyalgi bland annat har satt snubbelben för det. Jag saknar det varje dag, att inte kunna jobba med mina yrken...men jag är ändå väldigt lyckligt lottad som har detta enorma pysselintresse (och en stor familj) som håller mig igång och glad istället. 

Så Fru Persson det är jag och Pälsärmen det är där jag bor. Vid Pälsärmen finns det en badplats idag, en gång i tiden var den mycket större och många är nog de lindebor som lärt sig simma där. Namnet Pälsärmen kommer sig annars av att det en gång i tiden fanns en krog här, och när man lämnade Lindesberg med häst och vagn (jo det var på den tiden) så kunde man en kylig dag värma sig med en liten sup, en hutt på vägen. Som man tog på stående fot med kläderna på "man tog sig en sup i pälsärmen". Jomen nu fick ni allt lite historia på köpet också...:D

Ni som läste mitt förra inlägg om min lycka i en låda kanske undrar hur det gått...är lyckan uppackad nu?

Jajamensan! Den står så fint och blänker i min verkstad i källaren. Och några bränningar har jag klarat av. Med mestadels lyckat resultat.

Jag kan bara summera det hela med att: Det är svinkul och jag är lycklig!

När man virkar då har man full koll över hur det blir och hela processen fram till färdig sak, keramik är motsatsen, det finns så mycket som kan hända innan det är en färdig skapelse. Och jag är lite förvånad över att jag ändå tycker det är så kul, fast det är så många moment och saker man inte riktigt kan rå över...

När verkstaden väl kommit på plats fanns det fler som ville prova på lerans magiska värld :) 

Stordotra, Lilldotra och Svärdotra anmälde sitt intresse så var "Lergökarna" födda :) Nästa gång blir vi nog några fler lergökar minsann.

Men hur går det med virkningen då?! Är den utkonkurrerad?? Kan trösta er med att den lever och har hälsan. Svårt att hålla på med keramik när man kollar TV eller är i stugan ju. 

Här en liten docka med tillhörande sjöjungfrustjärt (vem behöver inte en sån liksom) som vandrat vidare till en liten tös.

Virkad efter eget mönster.

Jamen hörni, ha en trevlig midsommar nu då!

Postens betydelse för senare ideér

Har länge "laddat" för att göra ett dockmönster till en liten docka med kläder till...så en dag hände det, i ärlighetens namn för rätt länge sen, bilderna i detta inlägg har legat i ett utkast lääänge. Men som sagt ett mönster blev plötsligt till en vacker dag, eller mulen, kommer faktiskt inte ihåg! 

Dockan blev lite gullig faktiskt och undan för undan har kläder till den växt fram också.

När jag var liten bodde jag med mina föräldrar i Lappland. De var inflyttade där så all vår släkt bodde söderöver vilket gjorde att vi inte sågs så ofta. Men postgången med vissa blev desto roligare. Min faster Lena är en hejare på att rita och gjorde en hel familj med egna klippdockor till mig som kom i det ena brevet efter det andra...så kul jag tyckte det var, och man längtade till nästa brev! Och det inspirerade mig att rita mängder av egna klippdockor. Min moster Margit stickade och skickade en hel dockfamilj med kläder (både sydda och stickade) till, helt fantastiskt fina. Kan falla lite i trans över bland annat den fina duffeln hon gjorde till pappadockan. Det är nog de dockorna som inspirerat till mina dockor nu. Det var ju så kul att leka med dem och alla kläderna till. 

Klart man behöver en kompis även om man är en docka!

Såhär ser det ut när jag gör mönster, för en utomstående rena grekiskan, om man inte kan grekiska förstås, allvarligt talat så är det inte alltid så lätt för mig att fatta krumelurerna heller.

Tråkigt för er i cyberspace, men jag virkar nästan enbart efter egna mönster nuförtiden, speciellt när jag virkar figurer. Tråkigt för att jag kan ju inte hänvisa till ett mönster ifall ni vill virka något liknande. Planer finns på att renskriva dem och sälja dem billigt i pappersform en vacker dag iallafall. Men det är rätt mycket jobb att renskriva så vi får se när det blir...

Tycker det är så skönt att virka efter eget, man behöver inte kolla om de får säljas eller vara rädd att glömma att ge kredit till mönsterskaparen...det är bara att köra.

Lite skön hängmattetid kan man behöva även om man är sjöjungfru.

Ha det gott!

Och glöm inte att skicka lite post ibland, det kan betyda mycket...kan bli en virkad docka eller nåt i förlängningen, vem vet. Även om det nuförtiden är lite dyrt och kan ta lite lång tid för brev och kort att komma fram...

På tal om kort så fick jag också mycket kort från mina gammelfastrar Märta och Tyra när jag var liten. Därför fick den första dockan heta Märta <3

Ännu en bebisfilt

Hej hopp!

Nu var jag här igen, hur har ni haft det detta konstiga år?

Vi har haft både bottennapp och mirakel.

Bottennappen har varit en del, men det är ju roligare att tänka på mirakel..eller hur? Så jag tror vi koncentrerar oss på dem.

I november kom vårt sjätte (! helt galet ju) barnbarn och Lilla B (5,5 år) blev storebror till Gereon.

Och såklart måste Lilla G ha en filt, precis som alla de andra barnbarnen.

HÄR kan du se Lilla K:s filt med länk vidare till de andra filtarna samt till mönstret om du blir sugen att virka en du med.

Eftersom han kallades Mario i magen så är det ju klart att han måste ha en Super Mario mobil över skötbordet och i vagnen, det fattar ju alla! Frivirkade Mariogrejerna efter bilder, hade inte superkoll på hur de såg ut faktiskt :) 

Här är han, sötaste Lilla G, i en traktordress jag sytt. 

Helt plötsligt fick jag en sjuk lust att börja sy lite igen. Men hur gick det då?! Symaskinskraken hade ärgat ihop totalt. Fick lämna in den på lagning...höll på att bli galen innan jag fick tillbaka den. Inte bara för jag var "så taggad" (som Lilla Y skulle ha uttryckt det) på att sy utan för att stället jag lämnade in den på var så in i bängen krångliga och hade svårt att komma ihåg vad vi bestämt från gång till gång...morr. -"Nu måste du lova att lämna in den på service regelbundet" sa hen i affären. Det lovar jag, jag lovar också att det inte blir på samma ställe.. 

Idag är allt grått och blåsigt...men för någon vecka sen, wow va fint det var! Vi hade skridskobana på isen nedanför huset och hade alla barnbarn med familjer och några till som åkte och grillade korv så det stod härliga till. Fantastiskt!

Nu börjar man, trots att det faktiskt bara är februari, längta till v och v = vår och vaccin. För trots att mannen och jag faktiskt klarat oss igenom konstaterad covid så skulle det kännas bra med lite vaccin också :)

Korkade kärringar i påskatider

Redan dags för påsk, hej vad det går hörni!

En annorlunda påsk för många i år blir det också. 

Vi drar till stugan och hoppas på bättre väder än de två påskar vi varit där förut. Då lyckades vi tajma in snö och -8 till -13 grader kallt. Kan ju gå bra med snö och kyla, men i oisolerade hus med utedass och inget rinnande vatten så blir det lite mer av en prövning över det hela. Första påsken vi var där fick vi ett barnbarn "inkastat" i vår säng på morgonkvisten med uppmaningen -"Värm upp henne!"

 Men vi hyser förhoppningar om lite varmare väder i år.

Påskpysslet i år har mest bestått av virkade ägg och snurrhängen (se föregående inlägg) ända till nu, sent ska syndaren vakna...eller hur det nu är. Helt plötsligt hoppade en lite gullefjunkyckling ur virknålen. Hade sinnesnärvaro att skriva ner mönstret med mina kråkfötter så nästa påsk! Då ska jag göra en hel flock!

Sen igår så hamnade jag framför färgerna som stod framme sen barnbarnen varit här och se, då kom det tre små "korkade" påskkärringar på besök. Visste väl att bubbelflaskekorkar kunde vara värt att spara på!

Efter jul när keramikkursen drog igång så gjorde jag några ägg där också, i god men bra tid visade det sig eftersom ugnen där först varit paj och sen när den frisknade till så kom ju corona och kursen blev uppskjuten...så himla bra tajmat med de äggen iallafall! Hittade ett trä-ägg i gömmorna att måla också när jag ändå höll på med kärringarna i går...mmm det var kul att måla, men lääänge sen.

Hoppas att vi alla får en god och inte föör kall påsk på vilket sätt vi än månde fira den i år.

En räv blev född...

I år klarade man ju sig från 1:a aprilskämt hur lätt som helst...hela tillvaron med virus tar ju liksom udden av skämtandet. När man jobbat på skola och förskola som jag gjort förr i tiden har man ju varit utsatt för en hel del aprilskämt. Alla har väl inte varit i toppklass direkt. Utan typ: -"Jag har ätit gröt till frukost!" -"Jaha" -"April, april!" :D Det är ju inte utan att man saknar det.

 Under förra året, långt innan man kunde fatta att ett virus kunde ställa till vardagen så mycket att till och med aprilskämten försvinner, så fick jag ett önskemål om en virkad räv. Så jag skapade ett rävmönster som även blev grund till gris- och elefantmönster. Blev riktigt bra, gillar dessa figurer mycket. Så här har ni räven Lalle, grisen Tilla och elefanten Raffe.

Räven såg ut att längta efter en hippieväst så det är klart att både den och elefanten utrustades med det.

När jag skapar mönster så virkar jag på och skriver upp allt eftersom, blir helt omöjligt för någon annan att förstå dock. Så för att sälja eller skänka bort ett mönster går det åt mycket tid i renskrivning...kanske var därför det var länge sen jag skrev rent ett mönster. Så tyvärr finns inte detta mönster att dela...än.

Det känns iallafall lite som att måla när man virkar något nytt, fast man formar med en virknål istället för en pensel.

Liten trio i grisdamer <3

I julas till julmarknad så utrustades såklart några Tilla-grisar med julklädsel.

Som det snöade här framåt kvällen så hade man kunnat få lite julkänslor igen...eller nä, även jag vill hellre ha vår nu faktiskt. 

I morgon drar vi till stugan för att sova en natt där...då är det vår! Och lugn, vår stuga ligger nära (bara 40 min bort) och isolerat och vi handlar i vår vanliga affär på hemmaplan innan vi åker.

Ha det gott och ifred från virus!

Välklädd docka och Batman

HerrPersson har åkt på en "liten" jobbtripp till Kina. Slår aldrig fel att det är snö och kallt här när han drar till Kina. Nu fick jag just ett sms där han skrev att de färdats 60 mil på snöiga vägar i taxi där...så jag är inte avundsjuk. 

Då jag under förra året varit sjukt dålig på att uppdatera här så har jag en hel bunt med pyssel som aldrig (än så länge vill säga) kommit med här. Tar ändå några relativt nya saker nu.

Lilla Y:s docka behövde lite mer kläder, vilket den fick i julas. Så praktiskt att mormor har en docka från Rubens barn hon också att måtta på ;) De är så himla gulliga de dockorna och barnbarnen har fått varsin på sin första jul. 

Alla kläderna stickade och virkade och sydde jag på känn, förutom trosorna som jag hittade mönster till HÄR.

Tänkte att det var ett perfekt sätt att göra av med en del av mitt garnlager att göra lite dockkläder. Men vet ni vad? Det går åt pyttelite garn till en docktröja...tji fick jag, garner högt och lågt fortfarande...fast nu har jag en ny plan hur jag ska minska på lagret :)

Gjorde också en Batmansnuttis på beställning innan jul. Själva figuren gjorde jag efter en bild jag hittade på Pinterest och snutten (stjärnan) är efter DETTA mönster. Den blev lite söt, kanske blir fler..

Men tillbaka till snön..tycker nog att det ändå är lite skönt med snö, det är ju trots allt vinter och liite ljusare känns det när det är vitt på backen.

Ja ni, nu försöker vi göra vårt allra bästa av denna vecka va?

Hoppsan, nytt år minsann

Plötsligt var det...

 Fort gick det i perioder, långsammare i andra perioder av det gamla året. Men nu är det, som vanligt, nystart...eller?

Får väl göra så gott man kan ;)

 Lite mellandagsvirkning har det blivit minsann, påfyllning av "braatthalagret". Har gjort lite julklappar också...kommer en annan dag...och om man tittar på historiken på bloggen verkar det kunna ta några månader...men kanske bättrar mig, vem vet. Ugglan är virkad efter mitt eget mönster, finns under fliken "mönster och sånt", den lilla tårtan är frivirkad och bläckfisken finns det mönster till HÄR.

 En kul grej jag äntligen kom till skott och provade på under detta år var en keramikkurs. Så kul! Fortsätter nästa termin. Drejning går inte helt hand i hand med fibromyalgi så jag knådar, kavlar och tummar mest.

En annan riktigt kul grej under året är att få vara en del av våra tre barnbarns liv. På bilden är vi på väg från luciafirande som Lilla Y hade på sin förskola, fantastiskt vackert förstås!

God och glad fortsättning!

Sockertoppar och många val...ar

Här är han i all sin glans, Lilla S, mitt senaste barnbarn. I tröjan jag stickade innan han tittade ut till denna världen, söt som en sockertopp är han.

Sockertoppens moster ska få en alldeles egen liten sockertopp inom en snar framtid och frågade mig om jag kunde tänka mig att hon skulle få köpa ett babynest av mig åt den nya lilla sockertoppen tillika Lilla S kusin. Här vill jag bara förtydliga att jag är farmor till Lilla S innan ryktet sprider sig att någon av mina döttrar ska ha en till ;)

 Eftersom Lilla S moster och morbror är mycket trevliga människor och jag ändå tänkt göra nåt till deras sockertopp så passade det ju bra. För det här med att sy och sälja babynest..njaa det är nog inget för mig har jag bestämt efter att ha sytt ett antal. Varje babynest har orsakat en del sammanbrott och tokspel från min sida...man kan ju tänka sig att jag skulle få in den riktiga snitsen någon gång...men nej. Lite utbrott hör nog till mitt babynest-syende.

Hittade ett sjukt gulligt tyg med små valar på.

 Och se...trots några obligatoriska sammanbrott..så fick jag ihop det och det blev riktigt gulligt.

Hade tänkt virka någon liten skallra till och blev så inspirerad av tyget så det fick såklart bli en liten valskallra. Jag frivirkade och den blev riktigt söt. Skrev ner mönstret i all hast som tur var för jag tror att havet är djupt och det kan behövas några fler virkade valar i världen vad det lider.

 Skallran inuti är en sån där gul behållare som finns i Kinderägg med lite ärtor i.

Det värsta med den lilla virkade valen var att den var synnerligen svårfotograferad måste jag säga.

 Efter några dagar med ljuvlig sommarvärme så regnar det idag. Vet ni varför? Jo, vi har beställt fönsterputs idag ;)