Lyckan uppackad och här är jag

Från och med nu kommer mina blogginlägg även att delas på Lindeportalen. Därför tänkte jag att en liten presentation av mig, Fru Persson, kunde kanske vara på sin plats...   

Jaha...jag har då ett förnamn också, Maria heter jag, bott i Lindesberg sen jag var 18 år och flyttade ihop med mannen. Nu var ju det ett antal år sen, är numera 54 år, fru, mamma, svärmor och mormor och farmor till sex (!) barnbarn. I åldersordning: Lilla Y, Lilla B, Lilla S, Lilla R, Lilla K och Lilla G.

Jag har alltid haft ett stort behov och intresse av att hålla på med kreativa saker, jag har målat, stickat, virkat, musicerat och pysslat i allmänhet, och mitt nyaste intresse är...keramik.

Jag är även utbildad förskollärare och specialpedagog men fibromyalgi bland annat har satt snubbelben för det. Jag saknar det varje dag, att inte kunna jobba med mina yrken...men jag är ändå väldigt lyckligt lottad som har detta enorma pysselintresse (och en stor familj) som håller mig igång och glad istället. 

Så Fru Persson det är jag och Pälsärmen det är där jag bor. Vid Pälsärmen finns det en badplats idag, en gång i tiden var den mycket större och många är nog de lindebor som lärt sig simma där. Namnet Pälsärmen kommer sig annars av att det en gång i tiden fanns en krog här, och när man lämnade Lindesberg med häst och vagn (jo det var på den tiden) så kunde man en kylig dag värma sig med en liten sup, en hutt på vägen. Som man tog på stående fot med kläderna på "man tog sig en sup i pälsärmen". Jomen nu fick ni allt lite historia på köpet också...:D

Ni som läste mitt förra inlägg om min lycka i en låda kanske undrar hur det gått...är lyckan uppackad nu?

Jajamensan! Den står så fint och blänker i min verkstad i källaren. Och några bränningar har jag klarat av. Med mestadels lyckat resultat.

Jag kan bara summera det hela med att: Det är svinkul och jag är lycklig!

När man virkar då har man full koll över hur det blir och hela processen fram till färdig sak, keramik är motsatsen, det finns så mycket som kan hända innan det är en färdig skapelse. Och jag är lite förvånad över att jag ändå tycker det är så kul, fast det är så många moment och saker man inte riktigt kan rå över...

När verkstaden väl kommit på plats fanns det fler som ville prova på lerans magiska värld :) 

Stordotra, Lilldotra och Svärdotra anmälde sitt intresse så var "Lergökarna" födda :) Nästa gång blir vi nog några fler lergökar minsann.

Men hur går det med virkningen då?! Är den utkonkurrerad?? Kan trösta er med att den lever och har hälsan. Svårt att hålla på med keramik när man kollar TV eller är i stugan ju. 

Här en liten docka med tillhörande sjöjungfrustjärt (vem behöver inte en sån liksom) som vandrat vidare till en liten tös.

Virkad efter eget mönster.

Jamen hörni, ha en trevlig midsommar nu då!

Postens betydelse för senare ideér

Har länge "laddat" för att göra ett dockmönster till en liten docka med kläder till...så en dag hände det, i ärlighetens namn för rätt länge sen, bilderna i detta inlägg har legat i ett utkast lääänge. Men som sagt ett mönster blev plötsligt till en vacker dag, eller mulen, kommer faktiskt inte ihåg! 

Dockan blev lite gullig faktiskt och undan för undan har kläder till den växt fram också.

När jag var liten bodde jag med mina föräldrar i Lappland. De var inflyttade där så all vår släkt bodde söderöver vilket gjorde att vi inte sågs så ofta. Men postgången med vissa blev desto roligare. Min faster Lena är en hejare på att rita och gjorde en hel familj med egna klippdockor till mig som kom i det ena brevet efter det andra...så kul jag tyckte det var, och man längtade till nästa brev! Och det inspirerade mig att rita mängder av egna klippdockor. Min moster Margit stickade och skickade en hel dockfamilj med kläder (både sydda och stickade) till, helt fantastiskt fina. Kan falla lite i trans över bland annat den fina duffeln hon gjorde till pappadockan. Det är nog de dockorna som inspirerat till mina dockor nu. Det var ju så kul att leka med dem och alla kläderna till. 

Klart man behöver en kompis även om man är en docka!

Såhär ser det ut när jag gör mönster, för en utomstående rena grekiskan, om man inte kan grekiska förstås, allvarligt talat så är det inte alltid så lätt för mig att fatta krumelurerna heller.

Tråkigt för er i cyberspace, men jag virkar nästan enbart efter egna mönster nuförtiden, speciellt när jag virkar figurer. Tråkigt för att jag kan ju inte hänvisa till ett mönster ifall ni vill virka något liknande. Planer finns på att renskriva dem och sälja dem billigt i pappersform en vacker dag iallafall. Men det är rätt mycket jobb att renskriva så vi får se när det blir...

Tycker det är så skönt att virka efter eget, man behöver inte kolla om de får säljas eller vara rädd att glömma att ge kredit till mönsterskaparen...det är bara att köra.

Lite skön hängmattetid kan man behöva även om man är sjöjungfru.

Ha det gott!

Och glöm inte att skicka lite post ibland, det kan betyda mycket...kan bli en virkad docka eller nåt i förlängningen, vem vet. Även om det nuförtiden är lite dyrt och kan ta lite lång tid för brev och kort att komma fram...

På tal om kort så fick jag också mycket kort från mina gammelfastrar Märta och Tyra när jag var liten. Därför fick den första dockan heta Märta <3

Korkade kärringar i påskatider

Redan dags för påsk, hej vad det går hörni!

En annorlunda påsk för många i år blir det också. 

Vi drar till stugan och hoppas på bättre väder än de två påskar vi varit där förut. Då lyckades vi tajma in snö och -8 till -13 grader kallt. Kan ju gå bra med snö och kyla, men i oisolerade hus med utedass och inget rinnande vatten så blir det lite mer av en prövning över det hela. Första påsken vi var där fick vi ett barnbarn "inkastat" i vår säng på morgonkvisten med uppmaningen -"Värm upp henne!"

 Men vi hyser förhoppningar om lite varmare väder i år.

Påskpysslet i år har mest bestått av virkade ägg och snurrhängen (se föregående inlägg) ända till nu, sent ska syndaren vakna...eller hur det nu är. Helt plötsligt hoppade en lite gullefjunkyckling ur virknålen. Hade sinnesnärvaro att skriva ner mönstret med mina kråkfötter så nästa påsk! Då ska jag göra en hel flock!

Sen igår så hamnade jag framför färgerna som stod framme sen barnbarnen varit här och se, då kom det tre små "korkade" påskkärringar på besök. Visste väl att bubbelflaskekorkar kunde vara värt att spara på!

Efter jul när keramikkursen drog igång så gjorde jag några ägg där också, i god men bra tid visade det sig eftersom ugnen där först varit paj och sen när den frisknade till så kom ju corona och kursen blev uppskjuten...så himla bra tajmat med de äggen iallafall! Hittade ett trä-ägg i gömmorna att måla också när jag ändå höll på med kärringarna i går...mmm det var kul att måla, men lääänge sen.

Hoppas att vi alla får en god och inte föör kall påsk på vilket sätt vi än månde fira den i år.

En räv blev född...

I år klarade man ju sig från 1:a aprilskämt hur lätt som helst...hela tillvaron med virus tar ju liksom udden av skämtandet. När man jobbat på skola och förskola som jag gjort förr i tiden har man ju varit utsatt för en hel del aprilskämt. Alla har väl inte varit i toppklass direkt. Utan typ: -"Jag har ätit gröt till frukost!" -"Jaha" -"April, april!" :D Det är ju inte utan att man saknar det.

 Under förra året, långt innan man kunde fatta att ett virus kunde ställa till vardagen så mycket att till och med aprilskämten försvinner, så fick jag ett önskemål om en virkad räv. Så jag skapade ett rävmönster som även blev grund till gris- och elefantmönster. Blev riktigt bra, gillar dessa figurer mycket. Så här har ni räven Lalle, grisen Tilla och elefanten Raffe.

Räven såg ut att längta efter en hippieväst så det är klart att både den och elefanten utrustades med det.

När jag skapar mönster så virkar jag på och skriver upp allt eftersom, blir helt omöjligt för någon annan att förstå dock. Så för att sälja eller skänka bort ett mönster går det åt mycket tid i renskrivning...kanske var därför det var länge sen jag skrev rent ett mönster. Så tyvärr finns inte detta mönster att dela...än.

Det känns iallafall lite som att måla när man virkar något nytt, fast man formar med en virknål istället för en pensel.

Liten trio i grisdamer <3

I julas till julmarknad så utrustades såklart några Tilla-grisar med julklädsel.

Som det snöade här framåt kvällen så hade man kunnat få lite julkänslor igen...eller nä, även jag vill hellre ha vår nu faktiskt. 

I morgon drar vi till stugan för att sova en natt där...då är det vår! Och lugn, vår stuga ligger nära (bara 40 min bort) och isolerat och vi handlar i vår vanliga affär på hemmaplan innan vi åker.

Ha det gott och ifred från virus!

Virus stoppar inte våren

Konstiga tider vi lever i nu, dessa coronatider. Inget är som det brukar och Sverige och världen saktar in...utom i vården då, de växlar upp, heja er!

För bara två veckor sen var jag och mina flickor, stordotra, lilldotra och svärdotra till London för att fira att lilldotra fyller 30 senare i vår. Då märktes inget av corona, planet, restaurangerna och affärerna var fulla med folk. Sån tur att vi hann med. Tänk vilken ynnest att få ha de pinglorna i mitt liv och få vara på tur med dem! Fantastiskt!

(och till bästa sonen, mannen och svärsönerna vill jag bara säga att det gäller er med :) även om ni fick stanna hemma denna gången)

Men trots tider av instängning och avstängning så är våren och med den påsken på väg. Och vad kan man göra då när man inte kan göra så mycket?! Jomen virka ägg såklart, det gör väl alla...?

Vill du virka lite ägg så finns mitt mönster under fliken "mönster och sånt", scrolla ner en bit där så hittar du det. Så är det bara att köra!

Vad man ska ha alla ägg till??

Tja...som ögongodis kanske...jag vet verkligen inte, men det är roligt att virka många!

Något som är ännu lättare och går på ett nafs är att virka hängen till påskriset. 

Då lägger du upp 20 lm, börja i andra lm och virka 3 fm i samma. Sen gör du 3 fm i alla lm, knyt ihop (jag brukar knyta ihop först närmast det virkade och sen en bit upp på garnet så det blir ett hänge liksom)...klart. Häng i riset, om du har ett ris, skaffa annars ett.

Så, nu har du lite att göra när inget annat är igång och fungerar. Virka ett ägg eller ett hänge och vila en stund från all mediahysteri...

Må gott, tvätta händerna, stanna hemma om du är sjuk och tänk på att imorgon kanske solen lyser.

Lite av livet och dess pyssel

Snart ett-års jubileum för tystnad här på bloggen...hur kunde det hända?! Har jag inte virkat, stickat, målat, keramikat och pysslat på ett helt år snart??!!

Lugn...såklart jag har..hur skulle en som som jag annars överleva?

Jag tror jag fastnade i vad jag skulle dela här...bara pyssel..eller som det står "Livet och dess pyssel"....jag tror att jag kom fram till att ni får stå ut med lite liv i allt pyssel...eller så får ni nöja er med bilderna och scrolla förbi texten ;)

Vill ni följa pysslet i bilder så finns jag även på instagram under @frupersson_pp, välkommen dit!

Så här kommer nu pyssel med lite blandat liv...

I juni (-19, ligger ju lite efter här minst sagt) hände det ljuvliga saker minsann. Över en natt blev vi farmor och farfar igen till Lilla K, då fyra månader. Och det gick verkligen över en natt, hon är nämligen familjehemsplacerad hos sonen, svärdotra och Lilla S.

Vi älskade henne med hull och hår från allra första titten precis som med våra andra fyra barnbarn. Tänk att få ta del av en människas liv, det är bara helt fantastiskt! Hur de än kommer in i ens liv.

 Som tur var så hade jag en hög med påbörjade rutor så även hon kunde få en filt som de andra barnbarnen. HÄR kan du se Lilla R:s filt och i det inlägget finns även länkar till de andra barnbarnens filtar samt en länk till mönstret om du blir sugen på att virka en du också.

Lilla K kom som en gudaskänk till oss i en sorgesam tid, då min svägerska, mannens lillasyster gått bort bara några veckor innan hon kom. Vi saknar henne så och önskar såklart att hon vore här vareviga dag och att även hon hade fått träffa Lilla K..

Tänk hur det blir, djupa dalar och höga toppar i en endaste salig röra...

Kanske var det tanken på henne som skapade änglar av svärmors gamla, mycket slitna kokbok. De gick åt fint på julmarknad och fick även pryda 2019 års julgran i vårat hem. Ser ni den lilla glorian? Det är så typiskt mig...ååå vilken fin liten mojäng, vet inte vad jag ska ha den till men det är klart jag sparar påsen med hundra (eller nåt) såna i...för det kan ju vara bra att ha...och JAPP jag fick rätt! Passade utmärkt som gloria. Det mest fantastiska var väl att jag hittade på den lilla påsen i hobbyrummet (en gång var det ett gästrum, men det känns som ett hån att kalla det för det som det ser ut nu). Ska nog snart vika lite fler änglar, för en ängel eller två är alltid bra att ha på lut.

Det har varit dop för Lilla R i våras också. Och såklart fick han en likadan tavla som syrran i doppresent. Målat och textat på canvas. Han döptes i samma klänning som min mormor, min mamma, jag, hans mamma (och syskon) och Lilla Y haft. Lite cool faktiskt, tidens vingslag delux.

Går fortfarande på keramikkurs, mycket kul. Snöade in lite på granar en period :D 

Är i planeringsstadiet för att skaffa en egen ugn, få se om jag kommer till skott med det vad det lider.

Just att orka med att komma till skott är inte alltid hel enkelt för mig då jag är sjukt trött konstant...av fibromyalgi, mycket migrän och kanske ME/CFS (det som förut kallades för kroniskt trötthetssyndrom). Tre olika läkare har såna funderingar, och även jag, men det utreds inte i detta landsting.

Och varför skulle det behövas utredas kan jag fundera lite ironiskt...förnedringskassan..oj blev fel, försäkringskassan säger ju att jag är frisk...och min förra arbetsgivare att jag är för sjuk för att behålla jobbet och arbetsförmedlingen att jag är för sjuk, och min läkare, överläkaren på smärtkliniken samt läkaren på företagshälsan säger att jag är för sjuk. 

Jag säger -"varje dag är en kroppslig kamp"

Den kampen kan ingen se eller känna, för jag väljer att inte visa den...jag vill bara vara jag

och jag älskar mitt fantastiska liv och mår bra i själen..

i en lite skruttig kropp..

Hoppas vi ses igen snart här

Minus femton nystan...minst

Ni vet, jag och mitt lager med garn som jag försökte minska genom att göra dockkläder...hahaha, pyttelite garn går det åt till dockkläder kan jag meddela. Här krävs grövre tag..en filt! Strunta i hur den blir att se ut (kan ju bo i sommarstugan eller uterummet)bara kör och virka en filt..tänkte jag en dag. 

 Så efter lite grävande i lådorna efter garn i ungefär samma tjocklek så satte jag igång...och gissa om det gick åt garn, tjoho! Jag virkade DENNA ruta om du vill prova. Och efter sisådär en femton nystan senare hade jag fått ihop 40 rutor och då valde jag att köpa lite svart garn att virka ihop dom med, får ju vara någon måtta på hur rörigt det får bli :)

 Och se, den blev inte så tokig, jag gillar den, stor och färgglad och -15 nystan.

 -15 var även gradantalet denna soliga förmiddag. Vackert så man nästan dånar ute faktiskt...och blir lite kall om näsan.

 Har annars varit en kulturell helg, först Svansjön med ryska baletten (så coolt) och sen det lokala Vinterspår där amatörer och konstnärer ställer ut allehanda vackra alster till beskådan. Vi åkte runt lite och kollade in en del. Var bland annat i Stripa Gruvmiljö, där själva miljön är ett konstverk i sig.

Köpte faktiskt en tavla också, fast inte där i Stripa.

Tro inte på allt de säger på TV

Idag är det årets deppigaste dag...för det sa de på TV i morse...men tja värre har man väl varit med om, eller?

Lite mörkt har det varit i alla fall den saken är klar...och snålkallt. Tur då att jag stickat lite vantar i julklapp. Har länge tänkt att sticka vantar, bara gjort lovikka vantar förut...men det där att skaffa mönster och sen rätt garn för det, det blir liksom aldrig av.

 Men sen fick jag den strålande idéen att sticka vantar av raggsocksgarn och det hade jag ju hemma. Så jag googlade fram nåt mönster på vantar stickade av raggi, enfärgat dock och jag ville ju göra mönster, så det var bara att börja rita och räkna. HÄR är mönstret jag utgick ifrån.

 De första gjorde jag till mig, måste ju träna. Garnnystan som ringlar upp till en vante ska mönstret föreställa. Med inspiration från en bild på Pinterest, fast kraftigt förenklat.

Det var i alla fall kul och gick bättre och bättre för varje vante :)

2017 års Annas Tutte pengar är nu också på plats hos Bröstcancerfonden. 1725:- blev det i år, inget rekord men litet bidrag ändå. Tack alla som varit med mig i detta!

Materiell lycka bland annat

Lite mer virkat (suprice!) till vår kommande Lilla ?. Bilden på Lilla ?:s bläckfisk och uggleskallra är tagna innan vi hade babyshower, uppenbarligen var det sol den dagen också om än kallare av frosten att döma. Idag är det nästan lite skönt ute om/när man hittar lä, vilket inte var helt lätt...men vem har sagt att det skulle vara lätt.

 Båda är virkade i Svarta fårets Tildagarn och mönster till bläckfisken hittar du HÄR. Gör dig en bläckfisk vet ja, det är kul virkning och de blir ju supersöta! Visst känner du väl någon som behöver en bläckfisk?! 

Uggleskallran har jag inget mönster till, kör på känn med mitt eget ugglemönster (finns under fliken "mönster och sånt"..scrolla ner en bit så hittar du det)som grund, lägger till någon ökning och några varv bara. Som skrammel inuti har jag den gula behållaren som finns i kinderägg, och i den har jag stoppat lite ärtor.

Bra anledning att köpa sig ett kinderägg :D

Jag gillar att skicka julkort, och får på det viset en hel del tillbaka...folk får väl dåligt samvete ;) Men jag lovar att jag skickar till de jag vill oavsett om jag får något tillbaka. Men iallafall så kan man ju fundera över vad man ska göra med alla mer eller mindre fina kort när de är dags att plocka ner dem. För nåt år sen löste det problemet sig fintfint, jag köpte en etikett-stans från Fiskars...vilken underbar pjäs! Materiell lycka i samma dimension som min lamineringsmaskin. Så nu blir julkorten etiketter till nästa års julklappar...fiffigt va? Ja eller liiite nördigt kanske...

Just nu i skrivande stund väntar jag på två saker...det ena är Lilla Y som ska komma hit och sova över i natt, myyyysigt!...det andra är vatten, vi har nämligen varit utan vatten sen i onsdags..och det är inte första utan säkert sjätte gången på tio år. Låter ju inte så mycket kanske men vi bor faktiskt i stadsplanerat område, och om vattenledningen går sönder på samma ställe varje gång så skulle jag nog se det som någon form av tecken att här behöver vi nog göra något mer... Det är tur att vi bor vid sjön så det är lätt att hämta vatten i hink att spola toaletten med...

Ha en skön helg, med eller utan barnbarn och vatten :)