Lyckan uppackad och här är jag

Från och med nu kommer mina blogginlägg även att delas på Lindeportalen. Därför tänkte jag att en liten presentation av mig, Fru Persson, kunde kanske vara på sin plats...   

Jaha...jag har då ett förnamn också, Maria heter jag, bott i Lindesberg sen jag var 18 år och flyttade ihop med mannen. Nu var ju det ett antal år sen, är numera 54 år, fru, mamma, svärmor och mormor och farmor till sex (!) barnbarn. I åldersordning: Lilla Y, Lilla B, Lilla S, Lilla R, Lilla K och Lilla G.

Jag har alltid haft ett stort behov och intresse av att hålla på med kreativa saker, jag har målat, stickat, virkat, musicerat och pysslat i allmänhet, och mitt nyaste intresse är...keramik.

Jag är även utbildad förskollärare och specialpedagog men fibromyalgi bland annat har satt snubbelben för det. Jag saknar det varje dag, att inte kunna jobba med mina yrken...men jag är ändå väldigt lyckligt lottad som har detta enorma pysselintresse (och en stor familj) som håller mig igång och glad istället. 

Så Fru Persson det är jag och Pälsärmen det är där jag bor. Vid Pälsärmen finns det en badplats idag, en gång i tiden var den mycket större och många är nog de lindebor som lärt sig simma där. Namnet Pälsärmen kommer sig annars av att det en gång i tiden fanns en krog här, och när man lämnade Lindesberg med häst och vagn (jo det var på den tiden) så kunde man en kylig dag värma sig med en liten sup, en hutt på vägen. Som man tog på stående fot med kläderna på "man tog sig en sup i pälsärmen". Jomen nu fick ni allt lite historia på köpet också...:D

Ni som läste mitt förra inlägg om min lycka i en låda kanske undrar hur det gått...är lyckan uppackad nu?

Jajamensan! Den står så fint och blänker i min verkstad i källaren. Och några bränningar har jag klarat av. Med mestadels lyckat resultat.

Jag kan bara summera det hela med att: Det är svinkul och jag är lycklig!

När man virkar då har man full koll över hur det blir och hela processen fram till färdig sak, keramik är motsatsen, det finns så mycket som kan hända innan det är en färdig skapelse. Och jag är lite förvånad över att jag ändå tycker det är så kul, fast det är så många moment och saker man inte riktigt kan rå över...

När verkstaden väl kommit på plats fanns det fler som ville prova på lerans magiska värld :) 

Stordotra, Lilldotra och Svärdotra anmälde sitt intresse så var "Lergökarna" födda :) Nästa gång blir vi nog några fler lergökar minsann.

Men hur går det med virkningen då?! Är den utkonkurrerad?? Kan trösta er med att den lever och har hälsan. Svårt att hålla på med keramik när man kollar TV eller är i stugan ju. 

Här en liten docka med tillhörande sjöjungfrustjärt (vem behöver inte en sån liksom) som vandrat vidare till en liten tös.

Virkad efter eget mönster.

Jamen hörni, ha en trevlig midsommar nu då!

Längtan efter lycka i låda

Vet ni vad jag har i garaget, i en stor låda? Äkta materiell lycka det kan jag lova!

Där står nämligen en alldeles ny keramikugn! Jag kan nästan inte tro det är sant. Varför står den i en låda i garaget kanske du tänker...

Jo för den ska stå nere i vårt förråd, där ska jag ha min lilla verkstad...men det måste röjas lite till där innan den kan sättas på plats.

Vi har bott i vårt hus i tio år nu...och i ärlighetens namn så har vi aldrig fått ordning i de här bi-utrymmena..som förråd och garage till exempel. Om man på det lägger två dödsbon, min mamma och mannens mamma så blir det rätt mycket att få ordning på. Mest efter min mamma då jag var enda barnet...och det är ju inte hur kul som helst med garage/förrådsstädning, tycker iallafall inte jag.

Det är inte sjukt mycket rensning kvar i förrådet nu faktiskt...men så har man ju begåvats med lite fysiska hinder och uppepå det migrän hela helgen. Efter att den släppte blev jag alldeles för glad så då dristade jag mig till att klättra upp på vinden med lite bråte, jag menar bara fina saker såklart, vilket gjorde att kroppen (som ju alltid är lite motsträvig, den blir ju det av fibromyalgi och me/cfs) fick ett totalt tokspel i ryggslutet. Sitta går ok men stå, gå och ligga är tam mig f... omöjligt! Jaja det lugnar väl ner sig en vacker dag, och då ska jag inte bli så glad :) utan röra mig med förnuft så ska nog min "lycka i låda" komma på plats till slut.

Jag längtar...

Lite av livet och dess pyssel

Snart ett-års jubileum för tystnad här på bloggen...hur kunde det hända?! Har jag inte virkat, stickat, målat, keramikat och pysslat på ett helt år snart??!!

Lugn...såklart jag har..hur skulle en som som jag annars överleva?

Jag tror jag fastnade i vad jag skulle dela här...bara pyssel..eller som det står "Livet och dess pyssel"....jag tror att jag kom fram till att ni får stå ut med lite liv i allt pyssel...eller så får ni nöja er med bilderna och scrolla förbi texten ;)

Vill ni följa pysslet i bilder så finns jag även på instagram under @frupersson_pp, välkommen dit!

Så här kommer nu pyssel med lite blandat liv...

I juni (-19, ligger ju lite efter här minst sagt) hände det ljuvliga saker minsann. Över en natt blev vi farmor och farfar igen till Lilla K, då fyra månader. Och det gick verkligen över en natt, hon är nämligen familjehemsplacerad hos sonen, svärdotra och Lilla S.

Vi älskade henne med hull och hår från allra första titten precis som med våra andra fyra barnbarn. Tänk att få ta del av en människas liv, det är bara helt fantastiskt! Hur de än kommer in i ens liv.

 Som tur var så hade jag en hög med påbörjade rutor så även hon kunde få en filt som de andra barnbarnen. HÄR kan du se Lilla R:s filt och i det inlägget finns även länkar till de andra barnbarnens filtar samt en länk till mönstret om du blir sugen på att virka en du också.

Lilla K kom som en gudaskänk till oss i en sorgesam tid, då min svägerska, mannens lillasyster gått bort bara några veckor innan hon kom. Vi saknar henne så och önskar såklart att hon vore här vareviga dag och att även hon hade fått träffa Lilla K..

Tänk hur det blir, djupa dalar och höga toppar i en endaste salig röra...

Kanske var det tanken på henne som skapade änglar av svärmors gamla, mycket slitna kokbok. De gick åt fint på julmarknad och fick även pryda 2019 års julgran i vårat hem. Ser ni den lilla glorian? Det är så typiskt mig...ååå vilken fin liten mojäng, vet inte vad jag ska ha den till men det är klart jag sparar påsen med hundra (eller nåt) såna i...för det kan ju vara bra att ha...och JAPP jag fick rätt! Passade utmärkt som gloria. Det mest fantastiska var väl att jag hittade på den lilla påsen i hobbyrummet (en gång var det ett gästrum, men det känns som ett hån att kalla det för det som det ser ut nu). Ska nog snart vika lite fler änglar, för en ängel eller två är alltid bra att ha på lut.

Det har varit dop för Lilla R i våras också. Och såklart fick han en likadan tavla som syrran i doppresent. Målat och textat på canvas. Han döptes i samma klänning som min mormor, min mamma, jag, hans mamma (och syskon) och Lilla Y haft. Lite cool faktiskt, tidens vingslag delux.

Går fortfarande på keramikkurs, mycket kul. Snöade in lite på granar en period :D 

Är i planeringsstadiet för att skaffa en egen ugn, få se om jag kommer till skott med det vad det lider.

Just att orka med att komma till skott är inte alltid hel enkelt för mig då jag är sjukt trött konstant...av fibromyalgi, mycket migrän och kanske ME/CFS (det som förut kallades för kroniskt trötthetssyndrom). Tre olika läkare har såna funderingar, och även jag, men det utreds inte i detta landsting.

Och varför skulle det behövas utredas kan jag fundera lite ironiskt...förnedringskassan..oj blev fel, försäkringskassan säger ju att jag är frisk...och min förra arbetsgivare att jag är för sjuk för att behålla jobbet och arbetsförmedlingen att jag är för sjuk, och min läkare, överläkaren på smärtkliniken samt läkaren på företagshälsan säger att jag är för sjuk. 

Jag säger -"varje dag är en kroppslig kamp"

Den kampen kan ingen se eller känna, för jag väljer att inte visa den...jag vill bara vara jag

och jag älskar mitt fantastiska liv och mår bra i själen..

i en lite skruttig kropp..

Hoppas vi ses igen snart här

Tuttar blev trasor förra året

Förra året (2018) hade jag tänkt låta min "Annas Tutte" försäljning till förmån för Bröstcancerfonden vila lite (första året jag hade den var 2012). Jag kände mig lite trött och sliten av min egen kropp och de ständiga kontrollerna och utredningarna man som sjukskriven ständigt tvingas gå igenom. Men då hände det som gjorde detta helt omöjligt, nära och kära drabbades på olika sätt av detta förbenade gissel och jag köpte genast upp ett lager rosa garn. Jag virkade ett gäng disktrasor, la upp en bild och sen fortsatte jag att virka disktrasor :) Blev nästan inget annat i år...men många disktrasor. Vilket ju också är helt rätt i dessa plastbantningstider. Själv använder jag bara virkade (och stickade) disktrasor, det är bäst och man har aldrig slut på disktrasor heller...i alla fall inte om man gör dem själv :D  

 Gjorde också efter ett tag disktrasor med ett passande tuttmönster. Detta är första trasan med tuttmönster, sedan gjorde jag blandat med två, en och inga tuttar....som det ser ut i verkligheten med andra ord.

2040:- blev 2018 års resultat som jag satte in till Bröstcancerfonden...inte massor, men bättre lite än inget..
Vill du läsa om mitt Annas Tutte projekt så gå in under fliken Annas Tutte så kan du se hur mycket tidigare år har inbringat samt varför det heter Annas Tutte. 

Just idag återhämtar jag mig från snuva, jag blir sällan "vanligt" sjuk, men nu kom jag inte undan minsann. Men vad är väl lite snuva, det går ju över...vilket förnedringskassan, förlåt försäkringskassan också verkar tro att även kroniska sjukdomar gör. Varför tro på tre oberoende av varandra läkare, därav en överläkare? De är väl ändå inte så kunniga inom det medicinska..eller? Det är ju kanon, kan inte läkarna göra dig frisk så kan försäkringskassan det...
Kan bara meddela alla friska...bli för farao inte sjuk! Och tro inte på när de säger att antalet sjukskrivna minskar...det är bara det att de inte godkänner sjuka människor att använda sig av den försäkring som försäkringskassan är. 
Men oj, nog om detta...just nu iaf.

Frivirkade denna "tjusiga" Jack Russel mössa åt sonens svärfar (för rätt länge sen får jag väl erkänna, inte så uppdaterat här) så han skulle smälta in i sin Jack Russel-flock.

Och hade ett stim i höstas (och förra våren inser jag nu), jag hamnar ofta i stim när jag grejar, när jag stickade (!) handledsvärmare. En del av dem syns på bilden nedan.

Nu närmar vi ju oss så sakteliga den säsong när man förhoppningsvis kan lägga både handledsvärmare och mössor långt upp på hyllan...eller ja ett tag är det väl kvar kanske. Men snart...

Frukt och skämt

Påskhelgen har gått till ända för detta år. Solig har den varit...om än något kall. Och rätt mycket snö, speciellt vid vår stuga i närheten av Hjulsjö där vi och stora delar av familjen spenderade en natt. Ingen frös ihjäl kan jag glädjande meddela.

Innan vi begav oss på den överlevnadsövningen firade vi denna lilla mannen. Lilla S firade nämligen sitt första år här på jorden.

 Det är så fantastiskt att få äran att följa den ena nya lilla människan efter den andra.

Lilla S fick, precis som sina två äldre kusiner när de fyllde ett, en leksaksspis. Och då behöver man ju lite virkad mat till den...eller hur?!

 Det blev både hamburgare,korv och ägg.

 Och en korg med frukt.

Hade svårt att få hejd på virkandet så det blev både det ena och det andra. Känner du en otrolig lust att virka mat så finns det mönster HÄR, jag tittade lite på bilderna för inspiration och sen frivirkade jag maten. Frukten följde jag DETTA mönster när det gällde banan och vattenmelon, resten frivirkade jag.

Hur gick det med aprilskämt, klarade ni er? Tror jag klarade mig...fast lite kändes det som ett aprilskämt när jag förra veckan för tredje gången satt med företagshälsan (som har varit fantastiskt bra, ingen skugga må falla över dem) och väntade in min arbetsgivare och han inte dök upp. Två gånger har han uteblivit utan förklaring och en gång ställde han in en timme innan (jag har fyra mil att åka dit så jag höll precis på att ta på mig skorna). Så ja, lite av ett aprilskämt känns det att vara sjuk och anställd av Örebro kommun den saken är säker...

Men nu skiner solen och jag ska träffa en vän på lunch och aprilskämtens tid må väl vara förbi nu hoppas jag.

Väntans tider och lite is

Tänk hur det är här i livet, saker händer konstant som påverkar vardagen på alla sätt och vis. Allt styr man inte över utan ibland får man bara åka med på resan och försöka hantera det på bästa sätt.

Men när man talar om bästa, och jag tycker att i mitt liv så finns det faktiskt mest av just det bästa, och en av de bästa sakerna just nu att det inom en snar framtid kommer en ny liten världsmedborgare, kanske med knallorange hår som sin far, som så småningom kommer att kalla mig för farmor <3

 Och för några veckor sen var det dags för babyshower. Alltså jag kan inte låta bli att älska att man får vara med om sånt här!

Och såklart att lilla "Tjosan" skulle få ett babynest.

 Jag har sytt några babynest nu, men lik förtvivlat så får jag alltid några sammanbrott under tillverkningen. Fattar egentligen inte varför...så svårt är det ju inte.

Vill Du sy ett babynest så googla, min gamla länk som jag använt förut och hänvisat till funkar inte längre.

Tog ett aningen grilligt tyg, kanske blir lilla Tjosan yr i huvudet, vem vet? Men jag tycker att det blev lite gulligt ändå.

 Veckan innan vi hade dusch för den fina magen med tillhörande mor var jag och herrPersson på en fantastisk liten tripp. Sen jag var typ trettio har jag sagt att när jag fyller femtio vill jag åka och bo en natt på ishotellet i Jukkasjärvi. Så nu var det dags! Fick presentkort av barn, svärisar och barnbarn i femtioårspresent så det var bara att boka.

Till historien hör att jag är född i Jukkasjärvi församling, vi bodde i Kiruna men tillhörde den församlingen. När jag var fyra år flyttade vi till Malmberget och när jag var åtta år flyttade vi till trakterna häromkring (Lindesberg). Eftersom mina föräldrar var inflyttade till Lappland så hade vi ingen släkt där och jag har aldrig varit tillbaka...förrän nu. Tillbaka till mina rötter med andra ord, det kändes faktiskt så. 
Vi hade underbart väder, sol och kallt och upplevelsen var total.

 En natt sov vi i kallt rum, -5 grader. Men vi frös inget alls utan det var bara mysigt i den varma sköna sovsäcken.

Här är jag framför Kiruna kyrka där jag döptes nästan på dagen femtio år tidigare. Jag skrek mig tydligen igenom det hela och blev därav erbjuden en plats i kyrkokören av prästen :)

Ja det var en sagolik resa på många sätt.

Och ja, såklart fick inte bebisen "bara" ett babynest på babyshowern...har ju lite svårt att hejda mig vi såna här tillfällen...så det dyker nog upp bilder på ett och annat till här så småningom. 

Fyra fester och en begravning

Redan oktober, vad hände?

September försvann som i en dimma för mig. Vi har haft en intensiv sommar med silverbröllop, stordotras 30-års fest, sonens bröllop och mitt 50-års firande.

Det målade trädet gjorde jag på beställning till sonen och svärdotras brölllopsfest. Alla gäster fick trycka dit sina fingeravtryck som löv. 

Här är trädet utan löv som synes. Målat på canvas med hobbyfärger, riktigt roligt faktiskt, varför målar jag inte mer?! Monogrammet i vänstra hörnet skapade jag till dem, M som i Maria och I som i Isac.

Efter alla fester kom så dagen, i slutet av augusti, man aldrig vill ska komma, de ringde från serviceboendet Linden (bästa boendet!) och meddelade att min lilla mamma gått bort rätt oväntat under natten.

Och så var jag själv kvar...

Fast det är jag ju inte, jag har lyckats väl här i livet, man, tre barn, tre svärisar och två barnbarn. De är som en naturkraft och jag älskar dem alla så oändligt mycket!

Tack alla vänner och alla ni jag ännu inte känner!!

Så var det gjort!

2015 års insättning av pengar från min "Annas Tutte" kampanj. 2520:- 

 Vill du läsa mer om Annas Tutte...varför det heter så och hur mycket pengar de tidigare tre åren gett så kolla in HÄR.

 Ett stort TACK till alla ni som shoppat av mig! Ni är värda tårta...

 ..hjärtan..

..och en blomma!

Många bäckar små ni vet..

Jag har sagt det förr och jag säger det igen...att det blev just bröstcancerfonden som får mina pengar var en slump, jag tänker att all forskning mot cancer hjälper till och Annas Tutte är för att hedra alla som varit i kontakt med denna onödiga sjukdom..drabbad som anhörig.

Alla hjärtans vänliga och en liten livslista

Alla hjärtans dag på söndag och vänliga veckan nu. Behövs det verkligen en dag eller vecka för sånt? Ja jag tror att en liten påminnare aldrig kan skada...

Virkat lite hjärtan efter Bautawitchs mönster. Du hittar det HÄR, lätt och kul virkning.

Alla hjärtans dag och vänliga veckan står för mig lite som en kontrast mot alla råd och listor som finns om hur man ska få ett bättre, lyckligare, mer självkännande..osv, osv, osv...liv.

Jag menar "älska dig själv"...ja det behöver man ju förvisso göra, blir ju så mycket enklare då...men..tänk dig tanken att det i ett samhälle bara går runt människor som bara älskar sig själva. Hur blir det då om man är en sån där marig person i behov av stöd och hjälp? Hur ska någon då kunna se bortom sin nästipp...? Tror att det är minst lika viktigt att älska sin nästa också för att få ett samhälle att fungera. Ibland känns det som hela empatitanken försvinner i alla dessa listor med råd på hur man ska göra för att själv få ett lyckligt liv...för det är kanske just det man blir då..själv alltså.

Man måste nog vara beredd på att livet händer oss alla, det kommer tråkiga saker i vår väg, det går inte att hindra eller undvika allt. Man kan inte bestämma sig för att inte dras med i andras drama och negativitet (som jag läste i en lista) för det kan vara din partner, mamma, son eller nära vän som behöver ditt stöd...man kan inte alltid välja hur man har det, bara hur man tar det, för att använda en annan liten floskel ;)

Så här kommer nu min alldeles egna lilla livslista: 

Älska dig själv men också din nästa
(Har jag redan berört i texten ovan)
Tänk efter före
(Istället för "säg nej" och "säg ja", det blir bara förvirrande)

Sträva efter att förstå, både dig själv och andra
(Otroligt viktigt för att inte ta slut på sig själv och för att förstå sig på varför tokiga saker händer...lättare att lösa situationer om man först förstår varför vederbörande har handlat som ett spån än om man bara blir arg. Finns alltid en förklaring bakom alla tokspel) 

Allt som händer har inte en mening, men du kan ge det som händer en mening
(Jag kan för mitt liv inte tro att det finns en mening med att barn dör eller att någon blir mobbad...men man kan ge eländet en mening genom att lära av det iallafall. Passa på att pussa extra mycket på de man tycker om eller använda sin erfarenhet till att hjälpa andra) 

Ja det finns säkert mer att tillägga, men Rom byggdes inte på en dag...
I vilket fall så önskar jag dig en dag med en gnutta kärlek i på söndag...och alla andra dagar med.   

Må ditt nya år innehålla varma fötter

Hallå där alla kära vänner och andra som jag kanske inte känner...än. Blir ingen årskrönika i bilder...inte heller i text, möjligen några tankar...

Detta år var ju året när jag verkligen önskat att alla människor, stora som små, hade haft ett par sköna varma raggisar att stoppa fötterna i...

 ...och att de dessutom fått dem i färgglada paket i ett varmt ombonat hem av en man i röda kläder med stort skägg. Precis som mina flickor och svärdotra fick för några dagar sedan.

 

Och sonen som dessutom fick ett litet hjärta på hälen. 

Ja om man fick önska. 

Men istället för att tycka synd om dem som inte får detta måste vi iallafall känna tacksamhet över det vi har. Tacksamhet skapar lycka och trygghet...och lycka och trygghet skapar ett lugn i att möta allt det nya som kommer. Det skapar en bättre grogrund för att hjälpa, förstå och tycka om.

Låt 2016 bli året när alla kan få dra på sig ett par varma raggisar fyllda med kärlek, värme och förståelse.

Må ditt nya år bli fullt av lycka och varma fötter!

I lööv you

I morse tryckte jag upp och läste en länk som någon lagt ut på facebook. Jag gör verkligen inte alltid det...så mycket, rent ut sagt skit, som delas där...hallåå källkritik tack! Ja, men det var ju inte det som var poängen här...utan just den länken. Den handlade om vikten av tacksamhet. Skribenten berättade om ett möte med en dödssjuk kvinna och hennes tankar. Det jag fick till mig var just detta med tacksamhet...det är så viktigt för att kunna leva ett lyckligt liv...och det är väl det vi alla strävar efter...eller?

Folk brukar undra hur jag kan se så glad ut fast jag är sjuk och sjukskriven...men hallå, jag har ingen livshotande sjukdom, allt annat i mitt liv är bra, jag har humöret kvar och framför allt...jag kan inte vänta med att leva till sen...

HÄR kan du också läsa länken...

 Många gånger sedan jag blev sjukskriven har jag tackat min lyckliga stjärna för att jag har ett galet intresse för det mesta som är kreativt...och virkningen ligger mig mycket varmt om hjärtat :)

Igår, när det faktiskt var höstdagjämning (kl 10.22 inföll den lärde jag mig på nyhetsmorgon) fick jag för mig att jag skulle virka ett höstlöv. Jag hade sett en bild på Pinterest på ett. Jag orkade dock inte följa beskrivningen som var på engelska utan jag frivirkade lite med bilden som inspiration.

 Så hittade jag i mina gömmor detta melerade garn som jag fått med i någon påse från loppis. Det var ju rätt passande höstfärger. Fast först hade jag gjort några enfärgade löv, de blev också bra vet inte varför jag inte fotade de också :)

Och så gick det som det gick...plötsligt hade jag krattat ihop en liten lövhög ;) Galen är bara förnamnet tror jag...

Se om jag kan rita ihop ett diagram över hur jag gjort...så slipper jag fundera över det nästa höst ;)

Och på tal om tacksamhet så är jag just nu väldigt tacksam över att jag kan gå in i mitt sovrum och hämta mig ett par strumpor, fast jag inte gillar att ha strumpor på egentligen, för jag fryser så förbenat om fötterna. Hej och välkommen hösten!