I lööv you

I morse tryckte jag upp och läste en länk som någon lagt ut på facebook. Jag gör verkligen inte alltid det...så mycket, rent ut sagt skit, som delas där...hallåå källkritik tack! Ja, men det var ju inte det som var poängen här...utan just den länken. Den handlade om vikten av tacksamhet. Skribenten berättade om ett möte med en dödssjuk kvinna och hennes tankar. Det jag fick till mig var just detta med tacksamhet...det är så viktigt för att kunna leva ett lyckligt liv...och det är väl det vi alla strävar efter...eller?

Folk brukar undra hur jag kan se så glad ut fast jag är sjuk och sjukskriven...men hallå, jag har ingen livshotande sjukdom, allt annat i mitt liv är bra, jag har humöret kvar och framför allt...jag kan inte vänta med att leva till sen...

HÄR kan du också läsa länken...

 Många gånger sedan jag blev sjukskriven har jag tackat min lyckliga stjärna för att jag har ett galet intresse för det mesta som är kreativt...och virkningen ligger mig mycket varmt om hjärtat :)

Igår, när det faktiskt var höstdagjämning (kl 10.22 inföll den lärde jag mig på nyhetsmorgon) fick jag för mig att jag skulle virka ett höstlöv. Jag hade sett en bild på Pinterest på ett. Jag orkade dock inte följa beskrivningen som var på engelska utan jag frivirkade lite med bilden som inspiration.

 Så hittade jag i mina gömmor detta melerade garn som jag fått med i någon påse från loppis. Det var ju rätt passande höstfärger. Fast först hade jag gjort några enfärgade löv, de blev också bra vet inte varför jag inte fotade de också :)

Och så gick det som det gick...plötsligt hade jag krattat ihop en liten lövhög ;) Galen är bara förnamnet tror jag...

Se om jag kan rita ihop ett diagram över hur jag gjort...så slipper jag fundera över det nästa höst ;)

Och på tal om tacksamhet så är jag just nu väldigt tacksam över att jag kan gå in i mitt sovrum och hämta mig ett par strumpor, fast jag inte gillar att ha strumpor på egentligen, för jag fryser så förbenat om fötterna. Hej och välkommen hösten!