Tuttar blev trasor förra året

Förra året (2018) hade jag tänkt låta min "Annas Tutte" försäljning till förmån för Bröstcancerfonden vila lite (första året jag hade den var 2012). Jag kände mig lite trött och sliten av min egen kropp och de ständiga kontrollerna och utredningarna man som sjukskriven ständigt tvingas gå igenom. Men då hände det som gjorde detta helt omöjligt, nära och kära drabbades på olika sätt av detta förbenade gissel och jag köpte genast upp ett lager rosa garn. Jag virkade ett gäng disktrasor, la upp en bild och sen fortsatte jag att virka disktrasor :) Blev nästan inget annat i år...men många disktrasor. Vilket ju också är helt rätt i dessa plastbantningstider. Själv använder jag bara virkade (och stickade) disktrasor, det är bäst och man har aldrig slut på disktrasor heller...i alla fall inte om man gör dem själv :D  

 Gjorde också efter ett tag disktrasor med ett passande tuttmönster. Detta är första trasan med tuttmönster, sedan gjorde jag blandat med två, en och inga tuttar....som det ser ut i verkligheten med andra ord.

2040:- blev 2018 års resultat som jag satte in till Bröstcancerfonden...inte massor, men bättre lite än inget..
Vill du läsa om mitt Annas Tutte projekt så gå in under fliken Annas Tutte så kan du se hur mycket tidigare år har inbringat samt varför det heter Annas Tutte. 

Just idag återhämtar jag mig från snuva, jag blir sällan "vanligt" sjuk, men nu kom jag inte undan minsann. Men vad är väl lite snuva, det går ju över...vilket förnedringskassan, förlåt försäkringskassan också verkar tro att även kroniska sjukdomar gör. Varför tro på tre oberoende av varandra läkare, därav en överläkare? De är väl ändå inte så kunniga inom det medicinska..eller? Det är ju kanon, kan inte läkarna göra dig frisk så kan försäkringskassan det...
Kan bara meddela alla friska...bli för farao inte sjuk! Och tro inte på när de säger att antalet sjukskrivna minskar...det är bara det att de inte godkänner sjuka människor att använda sig av den försäkring som försäkringskassan är. 
Men oj, nog om detta...just nu iaf.

Frivirkade denna "tjusiga" Jack Russel mössa åt sonens svärfar (för rätt länge sen får jag väl erkänna, inte så uppdaterat här) så han skulle smälta in i sin Jack Russel-flock.

Och hade ett stim i höstas (och förra våren inser jag nu), jag hamnar ofta i stim när jag grejar, när jag stickade (!) handledsvärmare. En del av dem syns på bilden nedan.

Nu närmar vi ju oss så sakteliga den säsong när man förhoppningsvis kan lägga både handledsvärmare och mössor långt upp på hyllan...eller ja ett tag är det väl kvar kanske. Men snart...