Inlägg som blev till istället för att stirra på jullådorna en stund...

Sitter och tittar lite på jullådorna...och funderar om jag skulle gå in i andra ronden med julkorten...och ja jag tycker faktiskt det är kul att skicka julkort och jag skickar rätt många. Jag struntar högaktningsfullt i om folk blir stressade av att mina julkort dimper ner ;D vill jag skicka, så gör jag det, utan att ta hänsyn till om någon blir liten aning stressad för att de inte har skickat till mig.

 Var på 50-års kalas för en tid sen. När man fyller 50 är ju en sjal mer eller mindre obligatoriskt! Så en sjal blev det. Mönster till Döskallesjalen hittar du HÄR om du vill göra en egen.

Snodde ihop en presentpåse av vaxduk också. Det ena hjärtat är gjort av genomskinlig vaxduk med trådar som blivit över när jag fäst trådar...passar väl till en syslöjdsfröken? Och nu blev jag lite avslöjad...jag sparar faktiskt på de små trådbitarna som blir över när jag fäster.

 Jag och HerrPersson var på semester för några veckor sedan. Vi hälsade på sonen med sambo som tillbringat höstterminen på Island och sen for vi vidare mot värmen i Florida. Och det är klart jag hade virkning med. Gjorde hjärtan och ugglor i långa banor som "bara" var att montera ihop hemma sen. Här är några av hjärtana. Mönstret till de stora hjärtana hittar du HÄR. De små är typ en halvering av mönstret.

Nej nu ska jag nog stirra lite mer på jullådorna innan det är dags att gå iväg till kören och sjunga lite jullåtar.

Osmältbar snögubbe

En kort, men underbar sekund var den här! Vem?! Snön förstås! Förra helgen var ju alldeles väldigt vacker här i Bergslagen...glittrande snö, några grader kallt och snö.

Förra året virkade jag en snögubbemössa åt lilla Y...SÅHÄR såg den ut. I år har jag gjort en ny, flickebarnet behagar ju växa. Denna gång fodrade jag den. 

Precis som den förra så är denna virkad av ett garn med lite glitter i så det ser ut som snön glittrar. La in några trådar reflexgarn i snoddar och tofs också. Annars är den gjord på känn efter en bild på Pinterest. Precis som förra året så kan du se hur lilla Y ser ut i sin mössa om du kollar in mitt instagram...heter fruppp...scrolla lite bland mina bilder så hittar du henne.

 Frågan är bara vad jag ska hitta på för mössa till lilla B? Tål att tänka på en smula.

Till helgen är det första advent...härligt! Jag gillar verkligen advent med alla ljus och julmusik!

En galen kanin

Ja vad ska man skylla på?? Allmän galenskap, kreativitet, skaparlusta...eller?? Ibland kan jag bara inte hejda mig, då kan det gå som följer...

 Vad kan det vara? En galen kanin eller? Ja, jag gick lite bananas i tyglådan...lådan är kanske en underdrift, eller det lät iallafall väldigt städat. Det finns inget städat över mitt pysselrum (som egentligen är ett gästrum, jo tjena, det finns en säng där någonstans...) Detta projekt uppenbarade dock för mig hur väldigt praktiskt det skulle vara om jag sorterade upp mitt tygförråd en smula...  

 Blir nog några fler vad det lider...för visst är väl världen i behov av lite mer galna kaniner...eller vad det nu kan tänkas föreställa.

Ibland gör jag helt vanliga söta saker också...som bläckfisken till lilla B. Den är rätt söt och kul att virka. HÄR hittar du mönster till den. Skulle virka mängder med såna om det inte var så mycket annat kreativt som trängdes i min hjärna.

Må din väg också kantas av kreativt galna ideér!

Kudde till lilla B

Inte ett endaste inlägg på hela oktober...ojoj.

Trubbel med att lägga in kort i bloggen och en himla massa migrän har gjort skärmtiden (speciellt när det strular med korten arrrghhh!) rätt begränsad. Men plötsligt händer det, idag gick det fint :) Må lyckan hålla i sig!

 Lilla B, mitt nyaste barnbarn som nu är ca 3,5 månader, har också fått en vaxdukskudde till sin barnmatstol.

Inuti är det en sån där billig liten kudde för 7:- på Ikea, sen har jag bara måttat efter den och gått lös lite med fantasin och rester av andra vaxduksprojekt.

 Praktiskt att bara kunna torka av den vid eventuellt kladd. Lilla Y (ca 1,5 år) brukar dock lägga sin kudde och maten hon inte gillar på golvet. HÄR kan du se hur den kudde jag har i min matstol och hur lilla Y:s kudde ser ut. 

Här är mina små puddingar i skönt samspråk med varandra <3

Hoppas solen hos Dig gör som här...skiner så rart!

I lööv you

I morse tryckte jag upp och läste en länk som någon lagt ut på facebook. Jag gör verkligen inte alltid det...så mycket, rent ut sagt skit, som delas där...hallåå källkritik tack! Ja, men det var ju inte det som var poängen här...utan just den länken. Den handlade om vikten av tacksamhet. Skribenten berättade om ett möte med en dödssjuk kvinna och hennes tankar. Det jag fick till mig var just detta med tacksamhet...det är så viktigt för att kunna leva ett lyckligt liv...och det är väl det vi alla strävar efter...eller?

Folk brukar undra hur jag kan se så glad ut fast jag är sjuk och sjukskriven...men hallå, jag har ingen livshotande sjukdom, allt annat i mitt liv är bra, jag har humöret kvar och framför allt...jag kan inte vänta med att leva till sen...

HÄR kan du också läsa länken...

 Många gånger sedan jag blev sjukskriven har jag tackat min lyckliga stjärna för att jag har ett galet intresse för det mesta som är kreativt...och virkningen ligger mig mycket varmt om hjärtat :)

Igår, när det faktiskt var höstdagjämning (kl 10.22 inföll den lärde jag mig på nyhetsmorgon) fick jag för mig att jag skulle virka ett höstlöv. Jag hade sett en bild på Pinterest på ett. Jag orkade dock inte följa beskrivningen som var på engelska utan jag frivirkade lite med bilden som inspiration.

 Så hittade jag i mina gömmor detta melerade garn som jag fått med i någon påse från loppis. Det var ju rätt passande höstfärger. Fast först hade jag gjort några enfärgade löv, de blev också bra vet inte varför jag inte fotade de också :)

Och så gick det som det gick...plötsligt hade jag krattat ihop en liten lövhög ;) Galen är bara förnamnet tror jag...

Se om jag kan rita ihop ett diagram över hur jag gjort...så slipper jag fundera över det nästa höst ;)

Och på tal om tacksamhet så är jag just nu väldigt tacksam över att jag kan gå in i mitt sovrum och hämta mig ett par strumpor, fast jag inte gillar att ha strumpor på egentligen, för jag fryser så förbenat om fötterna. Hej och välkommen hösten!

Tjuvstartad Tuttförsäljning

Tjuvstartar lite i år och börjar sälja mina "Annas Tutte" saker nu. 90% av intäkterna skänker jag till Bröstcancerfonden för fjärde året i rad. Du kan läsa mer om varför jag kallar det "Annas Tutte" och se det som finns till salu lite bättre HÄR.

Fyller på undan för undan som jag gör något nytt...så kika in där ibland :)

Smakprov av "Annas Tutte" produkter

Kanske blir du sugen på en liten tuttbrosch, haklapp eller varför inte några glittrande snöstjärnor i rosa...

Med "Annas Tutte" tänker och hedrar jag alla de jag känner och kände som drabbats av någon form av cancer. Ingen kan göra allt men alla kan göra något...och det känns bra att min tokiga kreativitet kan användas till något bra. 

Lika som bär?

För ett tag sen fick jag ju ett sms från Lilla Y där det stod att hon önskade sig en poncho...såklart virkade jag en poncho. Men sen var jag ju bara tvungen att prova göra en i min storlek också. Så jag dök ner i garngömmorna och grävde fram det grå-svart-vita garnet jag hittade (i typ samma grovlek) sen körde jag på. Använde mig av samma mönster som när jag gjorde den till Lilla Y...eller inspirerades av kan man nog säga för jag mätte ju upp efter mitt garn och huvudstorlek hur många maskor jag skulle börja med. HÄR hittar du mitt inlägg med beskrivning på ändringar och länk till mönstret.

 Mja...jag håller på och känner in mig i den...tror jag tycker om den. Kommer kanske en dag när jag väljer garn och färger på en affär och inte i min garngömma, och gör en till...

 Att bli lika tjusig som Lilla Y blev i sin är ju svårt att nå upp till dock, där ligger man i lä :)

Lilla Y är numera en förskoletjej och jag fick den stora äran att hämta henne en dag denna vecka...ljuvligt! Vi promenerade sakta hemåt och kollade in allt efter vägen...älskade såna promenader när mina barn var små också...när man inte hade bråttom utan kunde kolla in precis allt efter vägen och prata om stort och smått.