I lööv you

I morse tryckte jag upp och läste en länk som någon lagt ut på facebook. Jag gör verkligen inte alltid det...så mycket, rent ut sagt skit, som delas där...hallåå källkritik tack! Ja, men det var ju inte det som var poängen här...utan just den länken. Den handlade om vikten av tacksamhet. Skribenten berättade om ett möte med en dödssjuk kvinna och hennes tankar. Det jag fick till mig var just detta med tacksamhet...det är så viktigt för att kunna leva ett lyckligt liv...och det är väl det vi alla strävar efter...eller?

Folk brukar undra hur jag kan se så glad ut fast jag är sjuk och sjukskriven...men hallå, jag har ingen livshotande sjukdom, allt annat i mitt liv är bra, jag har humöret kvar och framför allt...jag kan inte vänta med att leva till sen...

HÄR kan du också läsa länken...

 Många gånger sedan jag blev sjukskriven har jag tackat min lyckliga stjärna för att jag har ett galet intresse för det mesta som är kreativt...och virkningen ligger mig mycket varmt om hjärtat :)

Igår, när det faktiskt var höstdagjämning (kl 10.22 inföll den lärde jag mig på nyhetsmorgon) fick jag för mig att jag skulle virka ett höstlöv. Jag hade sett en bild på Pinterest på ett. Jag orkade dock inte följa beskrivningen som var på engelska utan jag frivirkade lite med bilden som inspiration.

 Så hittade jag i mina gömmor detta melerade garn som jag fått med i någon påse från loppis. Det var ju rätt passande höstfärger. Fast först hade jag gjort några enfärgade löv, de blev också bra vet inte varför jag inte fotade de också :)

Och så gick det som det gick...plötsligt hade jag krattat ihop en liten lövhög ;) Galen är bara förnamnet tror jag...

Se om jag kan rita ihop ett diagram över hur jag gjort...så slipper jag fundera över det nästa höst ;)

Och på tal om tacksamhet så är jag just nu väldigt tacksam över att jag kan gå in i mitt sovrum och hämta mig ett par strumpor, fast jag inte gillar att ha strumpor på egentligen, för jag fryser så förbenat om fötterna. Hej och välkommen hösten!

Tjuvstartad Tuttförsäljning

Tjuvstartar lite i år och börjar sälja mina "Annas Tutte" saker nu. 90% av intäkterna skänker jag till Bröstcancerfonden för fjärde året i rad. Du kan läsa mer om varför jag kallar det "Annas Tutte" och se det som finns till salu lite bättre HÄR.

Fyller på undan för undan som jag gör något nytt...så kika in där ibland :)

Smakprov av "Annas Tutte" produkter

Kanske blir du sugen på en liten tuttbrosch, haklapp eller varför inte några glittrande snöstjärnor i rosa...

Med "Annas Tutte" tänker och hedrar jag alla de jag känner och kände som drabbats av någon form av cancer. Ingen kan göra allt men alla kan göra något...och det känns bra att min tokiga kreativitet kan användas till något bra. 

Lika som bär?

För ett tag sen fick jag ju ett sms från Lilla Y där det stod att hon önskade sig en poncho...såklart virkade jag en poncho. Men sen var jag ju bara tvungen att prova göra en i min storlek också. Så jag dök ner i garngömmorna och grävde fram det grå-svart-vita garnet jag hittade (i typ samma grovlek) sen körde jag på. Använde mig av samma mönster som när jag gjorde den till Lilla Y...eller inspirerades av kan man nog säga för jag mätte ju upp efter mitt garn och huvudstorlek hur många maskor jag skulle börja med. HÄR hittar du mitt inlägg med beskrivning på ändringar och länk till mönstret.

 Mja...jag håller på och känner in mig i den...tror jag tycker om den. Kommer kanske en dag när jag väljer garn och färger på en affär och inte i min garngömma, och gör en till...

 Att bli lika tjusig som Lilla Y blev i sin är ju svårt att nå upp till dock, där ligger man i lä :)

Lilla Y är numera en förskoletjej och jag fick den stora äran att hämta henne en dag denna vecka...ljuvligt! Vi promenerade sakta hemåt och kollade in allt efter vägen...älskade såna promenader när mina barn var små också...när man inte hade bråttom utan kunde kolla in precis allt efter vägen och prata om stort och smått.

Ännu ett litet sjalrace

Återigen ett litet sjalrace :)

Det är såå kul och avkopplande att virka sjalar! När jag fått häng på mönstret så är det liksom bara att köra på...värsta mindfulnessövningen...går att tänka lite på andra saker men inte så mycket. Läste någon virkare som sa att "endast en hängiven virkare kan vara inne på säsong två av en tv-serie utan att veta hur huvudrollsinnehavarna ser ut"...stämmer fint :)

 Här har jag gjort ännu en spindelsjal (fast visst ser det väl mer ut som blommor än spindlar va?)

Vill du göra en så hittar du länk till mönstret HÄR samt de ändringar jag gjort i mönstret.

Denna sjal har vandrat vidare till en vän som gifte sig i somras.

 Sen har jag gjort en regnbågsfärgad sjal i kärleksknutar som har vandrat vidare till en god vän jag har som jag bara kände behövde ha en sån...eller så var det en extremt sen 40-års present. Passar bra med kärleksknutar på en regnbågssjal va?

 Vill du göra en sjal i kärleksknutar så googla. Finns mängder med beskrivningar och filmer på hur man gör.

 Sist ut i sjalracet denna gång är en döskallesjal. Mönstret till en sån hittar du HÄR.

 Just denna har vandrat till svärdotras söta syster som gifte sig i somras. Passar henne med en vit ljuvligt glittrande (syns inte på bilderna men den är virkad i ett glittrande garn) sjal med döskallar på...eftersom hon är ljuvligt söt men också en tuffing.

Ja det var de obloggade sjalbilderna jag hittade...vet att jag gjort en till döskallesjal som blev studentpresent också, men gav nog bort den innan kameran och jag hann kvickna till :)
Har precis kommit hem efter ett besök på marknaden uti Nora...Lilla Y var också med och vi drack Lokavatten och åt grillad korv så det stod härliga till...och i bilen hem hann vi både sjunga "Imse Vimse" och "Huvud, axlar, knä och tå" och "Lilla snigel"...ja inte HerrPersson då för han sov :) 

"Snälla mormor"

Fick ett sms en dag: "Snälla rara mormor, jag vill jättegärna att du virkar en poncho till mig. Puss Ylva" Det är synnerligen begåvat av en som bara är ca 16 månader att skicka sms...eller hur!?

Ja men hur som helst så kan väl alla förstå att det var ju bara att ta fram virknålen och googla poncho!

Hittade en barnponcho HÄR som jag inspirerades av.

 Måttade lite och la upp 96 m (istället för 112 m som i mönstret) och gjorde 20 mormorsruteränder. Runt halsen gjorde jag två varv halvstolpar där jag hoppade över var fjärde m. Och kanten längs ner gjorde jag fem st i den mittersta m i stolpgruppen och en fm runt lm-bågen varvet ut. Snodden med blommorna frikörde jag. Använde mig av Järbos garn lady (mörkgrå) och lady glitter (svart och ljusgrå)

Superlätt! Måste testa göra en i vuxenstorlek med.

Vansinnigt gullig blev hon allt lilla Y i sin poncho!

Vågat under hakan

Varje höst...eller iallafall de tre senaste åren har jag virkat små tuttar i olika stuk och sålt. 90% av intäkterna har jag sedan skänkt till Bröstcancerfonden. HÄR kan du läsa mer om det. Varje höst sedan dess börjar hjärncellerna spralla för att hitta nåt nytt tutte-betonat som kan ingå i årets "Annas Tutte" projekt. Detta år har jag ju sytt en del haklappar av vaxduk...och där började det ;)

Nu har jag gjort en Annas tutte haklapp...är den fööör vågad, tja vi får väl se :)

Någon massproduktion blir det nog inte tal om...men ett gäng såna här ska jag väl få till att komplettera det övriga tutt-sortimentet med.

Att det blev just cancerformen bröstcancer jag säljer och skänker pengar till är en kombination av slump och annat...men jag tänker att all forskning på cancer kommer alla cancersorter till godo...så detta är för alla er som kämpar, eller har kämpat med cancer i någon form <3

I morse vinkade jag hejdå till vår finfina son som nu är på väg till Island för plugg i ett halvår. Spännande för honom och hans sambo och kul för oss som får en anledning att åka till Island och hälsa på senare i höst...men det är klart att vi kommer att längta ihjäl oss efter dom också!

Snö och ses i november

Just när solen och värmen hittat hit...vad gör jag då, virkar jag små bikinitoppar eller så...nej då virkar jag snöflingor :S

Köpte boken med hundra beskrivningar på virkade snöflingor i våras...dålig taiming det med! Men om man ska få ihop till en snögubbe så måste man väl börja nu...

 Stärker dem med en blandning av hälften trälim och hälften vatten så att de inte slokar om man vill hänga upp dem...någon gång här framöver.

Mina tankar har ändå rört sig mer om november än sol och värme idag eftersom jag precis kramat och vinkat av sötaste svärdotra som började sin och kompisens resa till Island idag. På onsdag är det dags att vinka av sonen som beger sig också mot Island för att läsa en termin på universitetet där...och ja, sonen och svärdotra kommer att sammanstråla där. Svärdotra ska bara semestra lite med sin kompis först. Och november då? Jo det är nästa gång vi ses, för då åker jag och herrPersson dit för att hälsa på dem :)

Och vet ni...igår blev lilla B tre veckor och han flinade lite mot mig!