Längtan efter lycka i låda

Vet ni vad jag har i garaget, i en stor låda? Äkta materiell lycka det kan jag lova!

Där står nämligen en alldeles ny keramikugn! Jag kan nästan inte tro det är sant. Varför står den i en låda i garaget kanske du tänker...

Jo för den ska stå nere i vårt förråd, där ska jag ha min lilla verkstad...men det måste röjas lite till där innan den kan sättas på plats.

Vi har bott i vårt hus i tio år nu...och i ärlighetens namn så har vi aldrig fått ordning i de här bi-utrymmena..som förråd och garage till exempel. Om man på det lägger två dödsbon, min mamma och mannens mamma så blir det rätt mycket att få ordning på. Mest efter min mamma då jag var enda barnet...och det är ju inte hur kul som helst med garage/förrådsstädning, tycker iallafall inte jag.

Det är inte sjukt mycket rensning kvar i förrådet nu faktiskt...men så har man ju begåvats med lite fysiska hinder och uppepå det migrän hela helgen. Efter att den släppte blev jag alldeles för glad så då dristade jag mig till att klättra upp på vinden med lite bråte, jag menar bara fina saker såklart, vilket gjorde att kroppen (som ju alltid är lite motsträvig, den blir ju det av fibromyalgi och me/cfs) fick ett totalt tokspel i ryggslutet. Sitta går ok men stå, gå och ligga är tam mig f... omöjligt! Jaja det lugnar väl ner sig en vacker dag, och då ska jag inte bli så glad :) utan röra mig med förnuft så ska nog min "lycka i låda" komma på plats till slut.

Jag längtar...

Postens betydelse för senare ideér

Har länge "laddat" för att göra ett dockmönster till en liten docka med kläder till...så en dag hände det, i ärlighetens namn för rätt länge sen, bilderna i detta inlägg har legat i ett utkast lääänge. Men som sagt ett mönster blev plötsligt till en vacker dag, eller mulen, kommer faktiskt inte ihåg! 

Dockan blev lite gullig faktiskt och undan för undan har kläder till den växt fram också.

När jag var liten bodde jag med mina föräldrar i Lappland. De var inflyttade där så all vår släkt bodde söderöver vilket gjorde att vi inte sågs så ofta. Men postgången med vissa blev desto roligare. Min faster Lena är en hejare på att rita och gjorde en hel familj med egna klippdockor till mig som kom i det ena brevet efter det andra...så kul jag tyckte det var, och man längtade till nästa brev! Och det inspirerade mig att rita mängder av egna klippdockor. Min moster Margit stickade och skickade en hel dockfamilj med kläder (både sydda och stickade) till, helt fantastiskt fina. Kan falla lite i trans över bland annat den fina duffeln hon gjorde till pappadockan. Det är nog de dockorna som inspirerat till mina dockor nu. Det var ju så kul att leka med dem och alla kläderna till. 

Klart man behöver en kompis även om man är en docka!

Såhär ser det ut när jag gör mönster, för en utomstående rena grekiskan, om man inte kan grekiska förstås, allvarligt talat så är det inte alltid så lätt för mig att fatta krumelurerna heller.

Tråkigt för er i cyberspace, men jag virkar nästan enbart efter egna mönster nuförtiden, speciellt när jag virkar figurer. Tråkigt för att jag kan ju inte hänvisa till ett mönster ifall ni vill virka något liknande. Planer finns på att renskriva dem och sälja dem billigt i pappersform en vacker dag iallafall. Men det är rätt mycket jobb att renskriva så vi får se när det blir...

Tycker det är så skönt att virka efter eget, man behöver inte kolla om de får säljas eller vara rädd att glömma att ge kredit till mönsterskaparen...det är bara att köra.

Lite skön hängmattetid kan man behöva även om man är sjöjungfru.

Ha det gott!

Och glöm inte att skicka lite post ibland, det kan betyda mycket...kan bli en virkad docka eller nåt i förlängningen, vem vet. Även om det nuförtiden är lite dyrt och kan ta lite lång tid för brev och kort att komma fram...

På tal om kort så fick jag också mycket kort från mina gammelfastrar Märta och Tyra när jag var liten. Därför fick den första dockan heta Märta <3

Rekordtuttar

Har ju glömt att tala om hur det gick för Annas Tutte 2020. 

Mitt projekt som jag kört varje år sen 2012, där 90% av intäkterna går till Bröstcancerfonden.

Kan stolt meddela att vi inte bara har ett resultat,

vi har även ett rekord!

3317:-

Nåt bra med året 2020 alltså, jojomän.

Under fliken "Annas Tutte" kan du se hur det gått de andra åren. Där finns även ett mönster på tutten om du vill virka en tutte själv.

Det blev fullkomlig hajp efter mina tuttnyckelringar :)

Då får man ju ha i minne att jag virkar och monterar varendaste en själv. Jag sålde typ 40 stycken (sen sålde jag ju lite annat också) och jag hade inget lager, förutom en som jag tänkte köpa själv för min har jag slitit ut, när jag öppnade Annas Tutte försäljningen. Så det blev ett väldans tuttmakeri vill jag lova.

Har fortfarande inte gjort någon åt mig själv än :)   

Dagen till ära, den Nationella kvinnodagen så lägger jag väl också ut inte bara tuttar utan även dessa vantar. 

Har gjort med kvinnotecknet förut och letar och provar för att hitta ett bra sätt att göra det, denna gång provade jag att brodera dit det efteråt...mjaa..ska nog försöka igen när sticka-vantarfrossan anländer nästa gång.

 Vantmönstret är ett gratismönster från Järbo, jag tror det är det HÄR mönstret. Jag stickar i Raggi eller liknande garn. Så gör jag egna mönster på dem, jättekul. Här har jag bytt ut resåren mot nåt mönster jag hittade att sticka disktrasor i, HÄR hittar du det mönstret om du vill sticka disktrasor eller använda det som resår du med :D

Tuttar och kvinnomärken, det var allt rätta dagen att lägga ut det vill jag lova.

Ha det gott!

Ännu en bebisfilt

Hej hopp!

Nu var jag här igen, hur har ni haft det detta konstiga år?

Vi har haft både bottennapp och mirakel.

Bottennappen har varit en del, men det är ju roligare att tänka på mirakel..eller hur? Så jag tror vi koncentrerar oss på dem.

I november kom vårt sjätte (! helt galet ju) barnbarn och Lilla B (5,5 år) blev storebror till Gereon.

Och såklart måste Lilla G ha en filt, precis som alla de andra barnbarnen.

HÄR kan du se Lilla K:s filt med länk vidare till de andra filtarna samt till mönstret om du blir sugen att virka en du med.

Eftersom han kallades Mario i magen så är det ju klart att han måste ha en Super Mario mobil över skötbordet och i vagnen, det fattar ju alla! Frivirkade Mariogrejerna efter bilder, hade inte superkoll på hur de såg ut faktiskt :) 

Här är han, sötaste Lilla G, i en traktordress jag sytt. 

Helt plötsligt fick jag en sjuk lust att börja sy lite igen. Men hur gick det då?! Symaskinskraken hade ärgat ihop totalt. Fick lämna in den på lagning...höll på att bli galen innan jag fick tillbaka den. Inte bara för jag var "så taggad" (som Lilla Y skulle ha uttryckt det) på att sy utan för att stället jag lämnade in den på var så in i bängen krångliga och hade svårt att komma ihåg vad vi bestämt från gång till gång...morr. -"Nu måste du lova att lämna in den på service regelbundet" sa hen i affären. Det lovar jag, jag lovar också att det inte blir på samma ställe.. 

Idag är allt grått och blåsigt...men för någon vecka sen, wow va fint det var! Vi hade skridskobana på isen nedanför huset och hade alla barnbarn med familjer och några till som åkte och grillade korv så det stod härliga till. Fantastiskt!

Nu börjar man, trots att det faktiskt bara är februari, längta till v och v = vår och vaccin. För trots att mannen och jag faktiskt klarat oss igenom konstaterad covid så skulle det kännas bra med lite vaccin också :)

Det blev inte så grått!

Alltså nu ska jag bara berätta hur det gick till...

Det var på detta sättet att jag skulle beställa garn, händer vid något udda tillfälle att jag saknar någon färg eller så faktiskt, och då kom jag på att jag skulle beställa lite garn till sjalar också. Sjalar är som balsam för själen att virka...det är sedan gammalt, och så ser man ju det på orden att de hör ihop liksom...sjal...själ..en ynka bokstav annorlunda bara! 

Jamen iallafall så skulle jag då beställa sjalgarn också, grått sjalgarn, för det är det alla frågar efter,

-"Har du ingen sjal i grått?" 

Ja, så jag började scrolla och leta efter grått... 

Och vad händer?! Jag beställer detta! Det bara kastade sig på mig, det var inte mitt fel....och det var så roligt att virka med!!

Både själen och sjalen jublade ända in i mål! Men lugn och fin jag beställde annat garn till sjalar också, så helt karaktärslös är jag inte för det andra garnet är inte regnbågsfärgat alls.

Det är gult! Fasen också! Ska göra ett nytt försök att köpa grått garn någon annan dag...måste bara samla ihop min viljestyrka först.

Jag virkade en Dragonbelly sjal, mönster finns HÄR hos Mijo Crochet om du vill göra en också.

Korkade kärringar i påskatider

Redan dags för påsk, hej vad det går hörni!

En annorlunda påsk för många i år blir det också. 

Vi drar till stugan och hoppas på bättre väder än de två påskar vi varit där förut. Då lyckades vi tajma in snö och -8 till -13 grader kallt. Kan ju gå bra med snö och kyla, men i oisolerade hus med utedass och inget rinnande vatten så blir det lite mer av en prövning över det hela. Första påsken vi var där fick vi ett barnbarn "inkastat" i vår säng på morgonkvisten med uppmaningen -"Värm upp henne!"

 Men vi hyser förhoppningar om lite varmare väder i år.

Påskpysslet i år har mest bestått av virkade ägg och snurrhängen (se föregående inlägg) ända till nu, sent ska syndaren vakna...eller hur det nu är. Helt plötsligt hoppade en lite gullefjunkyckling ur virknålen. Hade sinnesnärvaro att skriva ner mönstret med mina kråkfötter så nästa påsk! Då ska jag göra en hel flock!

Sen igår så hamnade jag framför färgerna som stod framme sen barnbarnen varit här och se, då kom det tre små "korkade" påskkärringar på besök. Visste väl att bubbelflaskekorkar kunde vara värt att spara på!

Efter jul när keramikkursen drog igång så gjorde jag några ägg där också, i god men bra tid visade det sig eftersom ugnen där först varit paj och sen när den frisknade till så kom ju corona och kursen blev uppskjuten...så himla bra tajmat med de äggen iallafall! Hittade ett trä-ägg i gömmorna att måla också när jag ändå höll på med kärringarna i går...mmm det var kul att måla, men lääänge sen.

Hoppas att vi alla får en god och inte föör kall påsk på vilket sätt vi än månde fira den i år.

En räv blev född...

I år klarade man ju sig från 1:a aprilskämt hur lätt som helst...hela tillvaron med virus tar ju liksom udden av skämtandet. När man jobbat på skola och förskola som jag gjort förr i tiden har man ju varit utsatt för en hel del aprilskämt. Alla har väl inte varit i toppklass direkt. Utan typ: -"Jag har ätit gröt till frukost!" -"Jaha" -"April, april!" :D Det är ju inte utan att man saknar det.

 Under förra året, långt innan man kunde fatta att ett virus kunde ställa till vardagen så mycket att till och med aprilskämten försvinner, så fick jag ett önskemål om en virkad räv. Så jag skapade ett rävmönster som även blev grund till gris- och elefantmönster. Blev riktigt bra, gillar dessa figurer mycket. Så här har ni räven Lalle, grisen Tilla och elefanten Raffe.

Räven såg ut att längta efter en hippieväst så det är klart att både den och elefanten utrustades med det.

När jag skapar mönster så virkar jag på och skriver upp allt eftersom, blir helt omöjligt för någon annan att förstå dock. Så för att sälja eller skänka bort ett mönster går det åt mycket tid i renskrivning...kanske var därför det var länge sen jag skrev rent ett mönster. Så tyvärr finns inte detta mönster att dela...än.

Det känns iallafall lite som att måla när man virkar något nytt, fast man formar med en virknål istället för en pensel.

Liten trio i grisdamer <3

I julas till julmarknad så utrustades såklart några Tilla-grisar med julklädsel.

Som det snöade här framåt kvällen så hade man kunnat få lite julkänslor igen...eller nä, även jag vill hellre ha vår nu faktiskt. 

I morgon drar vi till stugan för att sova en natt där...då är det vår! Och lugn, vår stuga ligger nära (bara 40 min bort) och isolerat och vi handlar i vår vanliga affär på hemmaplan innan vi åker.

Ha det gott och ifred från virus!